|
MUSSES HISTORIA
Jag startade en blogg för några år sedan där jag försökte skriva om vägen från hemlös hittekatt till älskat husdjur. Vet att många skriver från djurens perspektiv och att det kanske kan bli för gulligt så jag har verkligen försökt undvika det.
Jag samlade fakta runt de olika katterna från veterinärutlåtanden, grannar och i ett fall; den gamla ägaren. Efter det satte jag mig ner och lade ihop allt och det blev berättelserna om Musse, Milton och Milou och Floppen.
En av anledningarna till att jag skrev dem är för att deras liv innan de kom till mig var en bidragande faktor till varför jag inte fick behålla dem i livet så länge som jag önskat. Musse dog i FIV och Milton dog pga av att hans immunförsvar och hjärta var förstört. Min gåva till dem blir att kanske någon läser och lär sig något och tänk om det faktiskt hjälper en utsatt katt från att få en sån början som mina fick?
Musse. Foto: Evie.
Musses resa del 1
Jag minns en kväll när Ägaren, min gamla, kom hem med flera skramliga påsar och sa till barnen att de fick lägga sig för hon skulle ha fest och hon skulle gå ut och då ville hon inte ha en massa ungar rännande. Jag visste inte riktigt vad fest var, så när det hade börjat gick jag in i köket för att titta. Flera vuxna människor satt vid köksbordet och drack saker som luktade väldigt illa och rökte något som luktade ännu värre. Jag tyckte det var väldigt otäckt när de pratade så högt och spelade så hög musik att det gjorde ont i mina öron. Det luktade så illa överallt också.
Musse: Foto: Evie.
Det stack i min näsa och jag tänkte gå ut ur köket men passade på att gå förbi matskålen. Den var tom och jag jamade till Ägaren att jag var hungrig. Ägaren kom fram till mig och skrek åt mig att försvinna ur köket. Ägaren vinglade och såg konstig ut i ögonen så jag blev lite rädd. När jag blir rädd blir jag som fastfrusen, så jag kunde inte röra mig. Då blev Ägaren ännu argare, lyfte upp mig och kastade ut mig genom ytterdörren. Jag tycker inte så mycket om att vara ute. Jag brukar gå ut ett par minuter, aldrig långt, och sen komma in igen. Nu kunde jag inte komma in för Ägaren hade stängt dörren. Hungrig var jag också.
Lite längre bort var det något som rörde sig och jag blev nyfiken. Jag gick dit och det var en annan katt! Jag är ganska snäll av mig så jag tänkte att jag skulle gå fram och hälsa. Kanske den visste var den fanns mat? Oj, vad den fräste åt mig! Den började jaga mig och jag blev jätterädd och sprang och sprang. Plötsligt hoppade den främmande katten på mig och bet mig i benet! Det gjorde jätteont och jag vände mig om och slog till den med tassen rätt över nosen. Då sprang den iväg och jag kunde andas ut. Jag försökte tvätta blodet från mitt ben samtidigt som jag såg mig omkring. Det var en massa träd runt omkring mig och jag hade ingen aning om var jag var. Så här långt hemifrån hade jag inte gått förut. Hur skulle jag nu hitta hem igen?
Musse: Foto: Evie
Jag började gå och försökte nosa i luften efter något som doftade välbekant men det var en massa nya lukter som jag inte visste vad det var. Det gjorde ont i mitt sår så jag bestämde mig för att vila ett tag. Jag lade mig under en gran och somnade så småningom. Det var sommar så jag frös inte så jättemycket utan var mest rädd och kände mig ensam. Egentligen ville jag ju inte gå hem heller. Jag fick så lite mat där. Ägaren var så arg hela tiden och skrek åt mig och sina barn. Jag hörde någon säga att Ägaren var "missbrukare", och på den tiden visste jag inte vad det var.
Nästa morgon vaknade jag av att det kliade så hemskt i mitt ena öra. Det kändes som om något krupit in där och jag kliade och kliade och försökte skaka ut vad det nu var. Jag ställde mig upp och benet gjorde jätteont. Det kändes som att jag bara ville lägga mig ner och gny men jag var för hungrig för att ligga still. Sakta, sakta började jag gå åt det håll jag kommit ifrån men allt såg så annorlunda ut nu när det var dag. Bara en massa träd överallt och marken var täckt av barr, små stenar och pinnar. Det fastnade barr i min långa päls och det stack men jag fick inte bort dem, det bara tjorvade ihop sig. Jag gick och gick men såg inget hus som såg bekant ut. Jag började undra om jag gick åt fel håll så jag vände om igen.
När kvällen kom orkade jag inte längre utan la mig under ett träd igen. Jag hade hittat en pöl med vatten tidigare och druckit och druckit så jag kände mig inte lika hungrig, men så himla trött. Jag hade blod på ena tassen för jag hade lyckats klia sönder mitt öra, men jag kunde inte sluta klia för det. Det var hemskt vad det kröp i mitt öra och det kändes som om det kröp i nosen också. Natten kom och det började regna. Jag längtade till och med tillbaka till min Ägare nu. Allt måste vara bättre än det här.
Skulle jag aldrig hitta tillbaka igen?
Musses resa del 2
Jag har fått veta senare att jag var borta i flera veckor och ingen vet riktigt var jag var någonstans, allra minst jag. Såret på benet började läka ihop men det gjorde fortfarande ont när jag gick på det. Mitt öra kliade så mycket att jag hade råkat klia sönder det och det var en massa fastkletat blod på min kind. Det värsta var att kliet hade flyttat till ögat och nosen också. Det rann lite blod ur min näsa och det luktade så illa inuti! Jag lyckades hitta vatten här och där och en gång smög jag mig fram till en matskål som stod ute vid en balkong och åt upp alltihop. Å gud vad jag var hungrig!
Sen plötsligt en eftermiddag så tyckte jag att husen började se bekanta ut igen. Mitt hjärta började slå jättefort och jag ökade på stegen. Kunde det vara sant? Hade jag hittat hem igen? Jag sprang sista biten och blev mött av barnen som blev jätteglada åt att se mig! Å vad härligt! Jag spann som en tok och ville bara in, in, in och få mat och bli tvättad och...
Hur kunde jag glömma?
Det första jag fick höra var hur ful jag var och hur hemsk jag såg ut. Jag hörde ägaren prata i telefonen med någon och sa att "kattfan" hade kommit tillbaka och nu fick nån ta honom för hon iddes inte längre. Hon gav mig torrfoder som smakade som rena himmelriket för mig men det svårt att äta för det var så kletigt i näsan och svårt att andas. Jag hade försökt tvätta mig men det blev liksom inte bättre. En av barnen tog en borste och borstade igenom hela min päls och fick bort alla barr ur den. Å vad skönt det var! Hon var snäll med mig. Hon försökte torka bort kletet på min kind med lite blött papper, men då gjorde det så ont att jag nog fräste lite åt henne. Det var inte meningen att skrämmas, men det gjorde ont. Ägaren sa att jag var elak och skulle bort därifrån.
Nästa dag så ringde det på vår dörrklocka och in kom tre människor. Två vuxna och ett lite äldre barn. De såg så snälla ut! Den som var lika stor som min lillmatte böjde sig ner och jag skuttade rätt i famnen på henne. Jag klättrade fram och tillbaka i armarna på alla tre och spann, spann, spann! Tänk om det var de som skulle ta mig bort därifrån? De såg så snälla ut att jag hoppades det! Borta kunde inte vara så farligt om de var med? Den vuxna som nu är min Matte tittade i mitt ansikte och i mitt öra och jag såg att hon såg arg ut. Hon sa inget till min Ägare men hon gav en blick till mannen och sen sa de att jag fick följa med dem därifrån direkt!!
Musse: Foto: Evie.
Jag fick åka bil med dem och det var lite läskigt, men samtidigt himla spännande. Nya Matte ringde till djurdoktorn direkt och sa att vi måste få komma med en gång för att jag hade "skabb" i öronen. Undrar om det var mitt kli hon pratade om? Veterinären undersökte mig och det gjorde så himlans ont! Till slut fick jag ett stick och så somnade jag. Matte har berättat att doktorn rengjorde mitt öra, öga och runt nosen så gott det gick. Jag hade detta "skabb" som blivit en infektion som gått ner i ögat och nosen. Såret på benet fick de ha sönder lite och rengöra och så fick jag penicillinsalva till det och ett fint bandage. Jag fick en himla massa mediciner som Matte skulle ge två gånger varje dag mot infektion.
Min mage var visst alldeles trasig också sa Matte, för jag hade fått så dålig mat. Åhå, tänkte jag, var det därför jag jämt blev smutsig där bak när jag varit på toa? Så då fick jag speciell mat också. Doktorn gav mig vitaminer medan jag sov och extra vatten under pälsen. Mina ögon höll på att trilla ur huvudet när Matte berättade det! Vatten under pälsen! Veterinären sa att gamla Ägaren inte skött om mig så bra och att det kunde ta lång tid innan min mage blev bra igen. Alldeles för smal var jag också. Lite sämre luktsinne kunde jag också få pga kliet i näsan. Annars tyckte han att jag var en väldigt fin kisse som säkert skulle repa sig!
Vi åkte hem medan jag fortfarande sov och lillmatte bäddade ner mig mjukt och skönt när vi kom fram har Matte berättat. Lillmatte vaktade mig så att inget skulle hända mig medan jag sov. Vilken tur jag hade...Härifrån skulle jag aldrig rymma eller bli ivägskrämd av någon, det visste jag. Här skulle jag stanna så länge jag bara fick.
Evie
www.kattstatus.se UPP
| 