Jag visste att fördelarna med att kastrera en katt var flera.
Jag försökte berätta för min vän vars katt Nisse varit hos veterinären flera gånger på grund av skador orsakade i slagsmål, att kastrering kan vara ett alternativ. Att driften att slåss om revir minskar rejält efter en kastrering.
Hon svarade att ”veterinären hade sagt att Nisse förmodligen är för gammal för kastrering, det är ingen idé längre, hans beteende sitter i.”
Foto: Gisele
Jag fick en chans igen när jag berättade för min oroliga vän som saknade sin katt sen några dagar, att en kastrerad katt håller sig mer runt huset och är mer harmonisk. Hon tyckte ändå inte att det var så farligt. ”Nisse var ju katt och det var så det kunde vara då ibland… Bara att acceptera.”
Detta är också samma vän vars katt har bitit deras egna och även mitt barn, vid olika tillfällen, så pass djupt att det varje gång har krävts besök på akutmottagning och antibiotika i fjorton dagar. Hennes man reagerade kraftigt senast det hände och krävde att Nisse skulle avlivas till min väns stora skräck.
Jag lade mig i och föreslog att kastrering kan vara ett gott alternativ. Jag förklarade också att Nisse kan bidra till oönskade kullar. Till svar får jag då – ”Vad rör det oss? Vi har ju en HANkatt. Kattungarna skulle inte bli vårt problem i så fall".
Foto: Gisele
Då ilsknade jag till. Säger de samma sak när deras son kommer hem om tio år och erkänner att han har gjort granntjejen med barn? Diskussionen bytte ton. Jag hade i månader på ett så avväpnat och milt sätt som möjligt försökt få min vän att förstå. Men nu var det slut på daltandet. Skulle de verkligen kunna tänka sig att orsaka andra katter lidande och kanske hemlöshet, bara för att hon ville bortförklara sig?
Jag la fram alla argument. Jag brydde mig inte om att hon troligen aldrig mer skulle prata med mig. Jag förklarade bara, rakt upp och ner alla nackdelar och risker med att låta en okastrerad katt gå ute:
Könssjukdomar, klamydia, FeLV, FIV (HIV för katt), ökade veterinärkostnader pga av slagsmålsskador, revirmarkering på annans mark med tillhörande skadeståndsskyldighet, risk för revirmarkering inomhus, den starka könsdriften som kan göra katten ilsken och rastlös, upphov av oönskade kattungar som spär på överskottet med hemlösa. För att inte tala om risken för förkortad livstid och livskvalitet för katten. Jag kunde fortsätta hela dagen.
Foto: Gisele
Idag är Nisse kastrerad. Jag har fortfarande inte haft ett ordentligt samtal med min vän sen den där gången. Men det var hon som berättade för mig att han är kastrerad och såg samtidigt lite glad ut.
Jag undrade om de märkt någon skillnad på lilla Nisse.
” Ja… han är numera mild, och har aldrig efter kastreringen markerat på ett ilsket sätt. Han vill kela med familjens alla medlemmar och han älskar att ligga på soffan och spinna. Tv kvällarna de tidigare hade haft utan katt då han var ute på vildtåg och ofta kom hem skadad… var nu mysigaste stunden hemma.” De berättade att de passade på att även vaccinera honom när han blev kastrerad.
Foto Lars Eklund.
Det tändes ett litet ljus i mitt hjärta. De älskar verkligen sin lilla Nisse och de funderar nu på att skaffa en katt till. De har upptäckt hur underbara katter faktiskt kan vara när katten känner ro, kärlek och trygghet. Jag är också glad över att hon äntligen har gett sin familj, sin katt och säkert många andra levande ett mer drägligt och schysst liv.
Jag hoppas hon en dag kommer förstå vilken skillnad de har gjort för lille Nisse. Att det är ett stort tecken på omsorg och omvårdnad. Både för honom och andra katter i vårt samhälle. Nisse har svarat själv med att ha blivit mer lycklig och tillfreds, både som katt och individ.
De har stått upp och tagit sitt ansvar. Jag tror min vän är på god väg att förstå att gärningen var större i det stora hela, än besväret att ta sig till veterinären… Jag hoppas och tror också att vi en dag kommer bli riktigt goda vänner igen.
Z
www.kattstatus.se
