Redan innan köpet av nya lägenheten frågade vi bostadsrättsföreningen om lov att få näta in balkongen på ett diskret sätt. Hade vi inte fått det hade lägenheten inte varit intressant längre. Senaste lägenhetens balkong var innätad med träramar och svetsnät. Det var mycket stabilt men vi ville ha det lite mer nättare och mindre känsla av en bur på nya stället så vår tanke var att utgå ifrån rådjursnät och träpinnar i samma färg som räcket. Men vi kunde inte innan ana hur bra det verkligen skulle bli.

 
Balkongen efter innätning, fotot taget på ca 5 meters avstånd. Foto: Kristina Kallin.

Vi hade sedan tidigare provat rådjursnät till innerdörrar med gott beröm. Katter har klättrat på innerdörrarna från båda hållen samtidigt samt att en annan katt hållbarhetstestade det genom att bita och dra i det rätt rejält. Så hållbart visste vi att det skulle vara, samt att det är ganska så osynligt. Ännu diskretare skulle det vara utomhus efter studier av bilder på andras innätningar. 


Katterna älskar sitt nya uterum. Foto: Kristina Kallin.

Vi åkte till affären för att köpa en extra rulle nät så det skulle räcka. Rådjursnät hette tydligen bara rullen på 1,5 meter bredd. Rullen på 2 meter bredd kallades Viltnät (då den höjden behövdes för hjort och älg) men det var samma typ av nät. Det var när vi var där i affären som produkter ifrån samma företag fanns i samma ställ som vi började titta lite närmare. Där fanns sträckvajer som var en stålvajer täckt av svart plast samt G-pinnar för uppsättning av nät som högt staket. Tankarna började snurra och det slutade med att vi köpte en förpackning av varje för att hemma kunna bestämma oss för hur vi skulle kunna underlätta innätningen. Besöket hos byggvaruhuset för att köpa virke, timmarna att måla och vänta på att färg ska torka hoppade vi glatt över.

Väl hemma mötte jag grannarna ovanför i trapphuset och passade på att berätta att vi skulle näta in balkongen till katterna. Och om det var så att vi skulle kunna på fästa nätet bundband i deras räcke. Det fick vi gärna göra, men det är bra att fråga grannarna innan.

Höjden mellan de två balkonggrunderna var högre än den länga rullen var bred, men vi ville arbeta med så lite skarvar som möjligt. Det blev att vi började med rådjursnätet på 1,5 meter och klädde räcket från vägg till vägg. Vi lämnade lite extra nät som skarv vid väggen då vi inte helt var på det klara hur vi skulle göra där. Nätet fäste vi med buntband i räcket och försökte spänna det så gott det gick. Det blev ca 20-30 cm över av nätet ovanför räcket men det klippte vi ner för att försöka få en så osynlig skarv som möjligt. 


Näten skarvas ihop vid balkongräcket. Här är nätet inte helt "färdigfriserat" för att visa skarven tydligare. Foto: Kristina Kallin.

När vi skulle ta oss an innätningen mellan vårt balkongräcke och balkongen ovanför var vi inte helt klara innan hur vi skulle göra. Skulle vi sätta G-pinnar i varje hörn? Skulle vi ha sträckvajern i främre överkant och sen ner i de yttre hörnen? Behövde vi ha G-pinner som överligger på någon plats? Hur spänner vi sträckvajern upp mot den övre balkongen egentligen?
Efter en stund diskussion och funderande kom vi fram till att det nog skulle kunna gå att fästa vajern i varje fäste som räcket hade i balkongbotten. Där emellan kunde vi fläta stäckvajern i nätets ovankant som en jättestor sömnad. Sträckvajern var dessutom så pass lång att den borde räcka att fortsätta att dra på sidorna längst upp samt i bakkant utmed husväggen ner till vår bottenplatta. Det var bara att börja fläta och sen försöka sträcka upp vajern utmed bottenplattan på våningen ovanför.


Balkongfästerna av räcket i bottenplattan som vi drog stäckvajern över (men i balkongen ovan). Foto: Kristina Kallin.

Väl på plats försökte vi spänna så gott det gick. Vi fick det ganska så spänt i överkant men det var svårt att spänna det stenhårt när vi spände i slutet utmed husfastaden ner till botten. Vi använde de wirelås som följde med men troligtvis skulle något form av verktyg behövas för att få det riktigt stabilt.


Wirelåset. Foto Kristina Kallin.

Här började vi fästa det övre nätet i vårt balkongräcke. Det var svårt att få det helt utan veck och bubblor men efter lite kämpande blev vi nöjda. Det blev en bit över av nätet även här som vi klippte av för att det skulle synas mindre.

En svag del i konstruktionen blev därmed att få det starkt i bakkant. Då vi hade G-pinnar hemma använde vi en sån i varje bakkant och bullade upp nätet så att det inte skulle vara ett uppenbart rymmarhål. G-pinnarna fäste vi med buntband. Ännu bättre hade varit med en svartmålad 2*2 tum träpinne då det skulle vara hårdare och fylla upp utrymmet mera. Men då vi i nuläget inte har någon nitisk rymmarkatt och vi ville kunna börja använda balkongen på en gång så fick det bli så för tillfället.



Svagaste punkten på konstruktionen som skulle kunna göras bättre. Foto: Kristina Kallin.

Efter att vi byggt klart skulle vi iväg på annat ärende och passade på att köra förbi på vägen som går utanför balkongsidan av huset. Vi blev helt paffa att nätet syntes så lite! Vi kände att vi hade lyckats att få det som vi ville – osynligt och diskret!