NÄR KATTEN BLIR INLAGD PÅ SJUKHUS

 

Ibland händer det att din katt blir så dålig att den måste stanna kvar hos veterinären för behandling. Kanske har den ätit och druckit dåligt de senaste dagarna eller kanske kräkts mycket eller haft diarré eller förstoppning. Detta är vanliga orsaker till att katten kan behöva läggas in. Djursjukhusen och många av de större djurklinikerna har idag möjlighet att lägga in djuren, antingen över dagen eller i flera dagar i följd beroende på hur mycket vård som krävs.

 

Men vad händer egentligen med katten när den flyttas från mottagningsrummet och in på vårdavdelningen? Och hur ser det ut på en vårdavdelning för katter?

 

                 

                  Väntrummet för katter på djursjukhuset.

                  Foto: Gisele

 

Vårdavdelningen

 

Idealet är om kattavdelningen är avskiljd från hundavdelningen, allra helst i ett annat rum. Detta är verklighet på flera ställen, men tyvärr lider många kliniker av brist på utrymme, och då måste katterna samsas i samma rum som hundarna. Man brukar dock se till att ljudliga hundar eller väldigt oroliga katter placeras avskiljt från resten av djuren om man har möjlighet.

 

                   

                    Valentine på väg att läggas in. Foto: Linda Karlström.

 

Hur ser vårdavdelningen ut?

 

Detaljerna kan skilja en del mellan olika vårdavdelningar, men i stora drag är de lika.

Varje katt har varsin bur och burarna är uppbyggda längs ena väggen och är ofta placerade 1-2 i höjd beroende på hur stora de är. Man strävar efter att katterna inte ska kunna se varandra och vill därför inte ha burar som är vända mot varandra, för att på detta sätt minska stressen för katten. Har man ändå burar mittemot varandra brukar man ofta hänga för en filt eller handduk framför burdörren för att oroliga katter ska slippa se de andra katterna. Många kliniker använder sig även av Feliway i vägguttagen för att ytterligare förebygga oro.

Burdörrarna är ofta av plexiglas, härdat glas eller stålgaller, och burarna är ofta kaklade eller laminerade invändigt, för att det ska vara lätt att göra rent dem. Burarnas storlek kan variera ganska mycket, burgolvet kan vara mellan 60x60 och 100x100 cm stort och buren ska vara så pass hög att katten både kan sitta och stå ordentligt.

Katter som är inlagda länge får ofta ha större burar än katter som bara är inlagda över dagen.

En del burar kan också vara extra höga, med en hylla fastmonterad i burväggen så att katten får en extra våning. Det kan vara bra att ha om katten, trots att den är inlagd, är pigg och vill röra på sig.

 

 

           

           Foto: Gisele.

          

            Burinredning

 

×          En liten toalåda, med antingen sand eller pellets beroende på vad katten är van vid hemifrån, eller vad som passar bäst beroende på kattens tillstånd; om katten exempelvis har öppna sår vill man undvika damm från vanlig kattsand i såren.

×          Någon form av filt som täcker in burgolvet så att katten får det varmt och mjukt.

×          Ett sovgömme där katten kan sova eller gömma sig, ofta ställer man in kattens egen bur och den egna filten för att katten ska känna lite trygghet.

×          Mat- och vattenskål. Maten man ger är antingen mat som katten är van vid hemifrån eller något medicinskt foder beroende på vad som är mest fördelaktigt för katten. Ofta får katten även dropp med näring i, vilket gör att den inte behöver speciellt mycket mat eller vatten under tiden den är inlagd.

 

 

     

             Foto: Gisele.

           

Permanentkanyl

 

I de flesta fall då katten är inlagd på sjukhus får den en permantkanyl i ett blodkärl i ett av frambenen. Man kan sätta den i bakbenet också, men de flesta djursjukvårdare föredrar att använda frambenet. Genom att ha kanylen slipper man sticka katten flera gånger och när man kan ge mediciner direkt i blodet verkar de fortare jämfört med om man sticker dem i en muskel eller i nackskinnet eller ger dem det via munnen. Tack vare kanylen slipper man också hålla fast katten varje gång den ska få medicin. Genom permanentkanylen tar man också ofta ut blodprov direkt när man sätter kanylen, för att se hur olika blodvärden ser ut.

Och sedan kopplar man ofta på ett dropp för att ge vätska till katten. Det finns olika typer av dropp att välja mellan beroende på vad man vill uppnå med droppet.

En del dropp är ren vätskeersättning och en del dropp innehåller flera elektrolyter som kroppen behöver.

 

 

          

           Foto: Linda Karlström.          

             

Permanentkanylen läggs genom att man först rakar bort pälsen på frambenet och torkar av huden med en sprittus för att den ska vara ren, så man inte för in bakterier i blodkärlet. Sedan sticks permanentkanylen genom huden och in i blodkärlet. Man tejpar sedan fast kanylen för att den ska sitta säkert, och lindas ofta om med ett självhäftande förband (Vetflex) för att skydda kanylen från att katten biter på den.

 

                    

                     Tagit blodprov. Foto: Gisele.

          

             

Övervakning och behandling

 

När katten tas in på vårdavdelningen bestämmer veterinären vilka behandlingar och undersökningar som katten ska genomgå. Sedan är det djursjukvårdarens jobb att utföra detta och under dagen rapportera tillbaka till veterinären om hur katten mår och om det blivit några förändringar.

Vanliga behandlingar som katten får genomgå under dagen kan vara blodprov, röntgen, rengöring av sår eller omläggning av bandage.

Veterinären bestämmer också vilka eventuella mediciner och dropp katten ska få, det kan till exempel vara smärtstillande, antibiotika, medel mot illamående eller blodtryckssänkande mediciner, beroende på vad katten har för sjukdom.

 

          

          I goda händer hos djursjukvårdare Anna-Maria. Foto:Gisele

 

 Dropp får katten om den är uttorkad av någon anledning. Och hur mycket dropp katten ska få beräknas dels genom normal underhållsdos. En katt ska varje dag få i sig vätska motsvarande cirka 50 ml/kg.

En katt som väger 4 kilo ska alltså få i sig cirka 200 ml vätska.

Om katten är uttorkad behöver den ytterligare vätska för att ersätta det som katten förlorat.

Graden av uttorkning mäts i hur många procent av kroppsvätskan som förlorats.

Är katten mindre än 5 % uttorkad märks det inte.

Mellan 5-6 % börjar huden förlora sin elasticitet. Man kan ta ett veck i nackskinnet, och det sjunker tillbaka, men ganska långsamt.

Vid 6-8 % blir huden ännu mindre elastisk, hudvecket i nackskinnet tar ännu längre tid på sig att sjunka tillbaka. Man kan också se att ögonen blir lite insjunkna och slemhinnorna i munnen är torra.

Vid 10-12 % uttorkning förvärras de tidigare symptomen kraftigt. Hudvecket stannar i det läge man släppt det och ögonen är kraftigt insjunkna.

Blir katten mer än 12 % uttorkad kan den gå in i chock på grund av att vätskan saknas och därmed dö och den inte får snabb behandling.

 

Burkort

 

Varje kort har ofta ett formulär på eller intill buren som ibland kallas burkort eller vårdlapp. Där kan man lätt se vad som gjorts och vad som ska göras och här skriver man också upp när katten fått mat och vilken mat, om den har ätit och druckit eller kissat och bajsat. Man skriver upp vad den har för kroppstemperatur och ibland också hur pulsen och andningen är.

Burkortet är ett enkelt system för att all personal ska se hur katten mår och för att man lätt ska kunna se förändringar och kunna jämföra med tidigare dagar för att kunna ge så bra vård som möjligt. Både normala och onormala värden antecknas för att kunna följa kattens tillstånd.

All information som fylls i på burkortet skrivs även in i katten journal.

 

         

          Foto: Gisele.

 

FRÅGOR FRÅN EN DJURÄGARE

 

Hur fungerar kontakten med matte och husse?

 

Ofta bestäms det vid besöket hur och när djurägaren ska kontaktas, delvis beroende på hur länge katten ska vara inlagd. Vanligtvis brukar veterinären eller djursjukvårdaren ringa och uppdatera djurägaren om kattens tillstånd 1-2 gånger per dag.

Om katten bara är inlagd över dagen brukar veterinären ofta höra av sig om till exempel blodprovssvar och utlåtande om röntgenbilder, eller så pratar man istället igenom allting när katten hämtas senare på dagen.

 

Får man som djurägare hälsa på sin katt?

 

Ibland får man det, men oftast inte. I vissa fall har man sett att djur som får besök av sina ägare ibland svarar sämre på behandling jämfört med djur som ej fått besök. Vad detta beror på vet man inte säkert, men man kan spekulera i att det har något att göra med att katten är sorgsen över att inte få vara hemma istället för att vara på djursjukhuset.

Och på grund av eventuell smittorisk vill man heller inte ta in icke-personal på vårdavdelningen.

 

Får man som djurägare ringa så ofta man vill?

 

Det får de såklart, men det kan ofta vara svårt att få tag i den behandlande veterinären, och därför är det lättare att man låter veterinären höra av sig.

Tycker man att det var länge sedan veterinären hörde av sig kan man dock gärna ringa och lämna ett meddelande där man ber veterinären höra av sig så snart som möjligt.

När man ringer får man oftast prata med receptionen och det är inte alltid de vet så mycket om hur katten mår.

 

Vad brukar djurägarna vara oroliga för och påverkar detta katten?

 

Djurägarna är ofta oroliga dels för att deras katt är sjuk och för att de inte vet vad det beror på. De är också oroliga för att blodprover ska visa att katten är väldigt sjuk och att de ska få en dålig prognos.

Många djurägare är också oroliga för att katten inte ska må bra när den lämnas in på sjukhuset.

Katten kan delvis påverkas av djurägarens oro. Om djurägaren är nervös, kan katten också bli nervös eftersom de i viss mån känner av sin ägares sinnesstämning, men när katten lämnas kvar brukar nervositeten sällan påverkas.

Det är viktigt att man som djursjukvårdare alltid försöker lugna djurägaren och försäkra dem om att deras katt kommer att få bästa möjliga vård, för en lugn djurägare gör katten lugnare och en lugn katt tillfrisknar ofta snabbare än en uppskrämd katt.

 

         

          Ängslig matte. Foto Gisele

 

Vilken kontakt får man med djuren som djursjukvårdare?

 

Man får ofta väldigt bra kontakt med djuren, det är svårt att inte bli känslomässigt involverad. De allra flesta katterna är väldigt trevliga att ha att göra med under tiden de är inlagda, trots att en del av dem är väldigt dåliga.

Det känns alltid väldigt skönt när man vet att man hjälpt en katt att bli frisk. Samtidigt är det svårt om man har en patient som har fått en dålig prognos och kanske inte kommer att tillfriskna, då måste man ändå kunna förhålla sig professionell så att man fortfarande gör sitt allra bästa för att behandla katten, även om man är ledsen för dennes skull.

 

Hur beter sig katterna när de är inlagda?

 

De ligger ofta och vilar väldigt mycket, en del för att de är så pass sjuka och ibland kanske även för att det är lite långtråkigt att vara inlagd.

En del katter är väldigt kontaktsökande och vill gärna bli klappade och pratade med, medan en del katter är rädda och helst av allt vill bli lämnade ifred så mycket som möjligt.

Katterna är ofta lite oroliga på grund av att det är en väldigt ovan situation de hamnat i, de vet inte riktigt hur de ska bete sig, men jag har sett att de flesta katter ofta blir mindre oroliga ju längre de är inlagda, som om de vänjer sig vid situationen.

 

             

             Foto: Gisele

 

Finns det en ”Varning för katten”-skylt?

 

Ja det finns det. Man använder sig ofta av någon form av skyltning på buren för att varna personalen om katten är arg av sig.

Det finns de katter som antingen är väldigt rädda eller bara arga och då använder man sig ofta av tjocka handskar, handdukar eller en kattmunkorg för att skydda sig själv och katten så att ingen blir skadad.

 

Jessica Magnusson

Legitimerad Djursjukskötare

www.kattstatus.se

 

                                                                                                    UPP

 

 

Kattstatus © 2013

www.kattstatus.se