Vi talar väldigt sällan om hur det gick till när vi fick våra två äldsta katter, och jag tror att det till största del beror på att jag skäms. Om det bara hade varit ett misstag hade jag nog lättare kunnat släppa det men jag gjorde om samma misstag en gång till. 

Det hela började med att jag ville ha en långhårig katt. Under min uppväxt hade jag periodvis katt men alltid korthåriga, oförsäkrade och ovaccinerade. Jag visste inte bättre då, men var äldre nu och ville göra allting rätt när jag och sambon skulle skaffa katter. Att lägga flera tusen på en långhårig raskatt var inte ett alternativ för mig utan, av ren snålhet, valde vi att ta det näst bästa alternativet; en blandras. En långhårig katt med en mix av fina raser och till ett vettigt pris, det kunde ju inte bli bättre!

Ayla hittade jag på blocket. Hon var fullkomligt oemotståndlig och jag sa till sambon att henne ska vi ha. En vecka senare åkte vi för att hämta vår guldklimp och hon var så liten, så liten. I efterhand kan jag svära på att hon var yngre än 12 veckor, förmodligen bara 8, men vi var så kära i henne och litade på vad säljaren sa. Det var många saker som vi skulle ha reagerat på; att vi skulle ha fått se mamman och syskonen men att de precis hade gått ut, att Aylas pappa var utställningskatt och att hon varken var vaccinerad eller veterinärbesiktigad. Men inget av det tänkte vi på just då, vi var bara så himla glada att få hem vår lilla tös. Och att säljaren dessutom varit så snäll att hon sänkte priset till 1500kr, jag trodde jag var lyckligast i världen…

         Nova och Ayla. Foto: Kristina

Vi hade redan från början bestämt att ha två katter så när Ayla kom hem sådär oplanerat blev det brått att hitta en kompis till henne. Bara en dag senare hittade jag en ny annons på blocket om långhåriga kattungar, 50% MaineCoon blandning. Det var inget kort med men jag mailade direkt och bara dagar senare var vi och skulle titta på dem. När vi kommer in ligger båda kattungarna och trycker under en säng. Säljaren berättar att en barnfamilj just varit där och att barnen skrämde katterna genom att dra dem i svansen. Men inte ens det hindrade oss, hon var ju så fin och Ayla behövde en kompis. Så vi stoppade in den vettskrämda katten i transportburen, betalade och åkte hem med henne. Skillnaden från första köpet var att vi fick träffa Novas mamma och hon var en stor, långhårig katt som enligt säljaren älskar vatten ”precis som alla Maine Coon´s gör”. Vi betalade inte fullt lika mycket för Nova men ändock 1000kr för en katt, som precis som Ayla var ovaccinerad och obesiktigad.

                   Nova. Foto: Kristina

Några dagar senare tog vi med katterna till veterinären fr besiktning, vaccination och chippning. Veterinären sa att de båda var friska men dagen efter hade Ayla örat fullt med öronskabb, och där började en dyr och ihärdig kamp att bli av med de små krypen.  
Det var i samband med skabben som jag försökte få tag på henne som sålt oss Ayla, dels för att kolla om hon visste något om skabben men också för att kolla vad Aylas pappa var för ras. Jag hade tänkt skriva upp raserna när vi var där för att hämta henne men glömde helt bort, och ville nu veta. Det var också nu som jag snubblade in på www.kattforum.se och i takt med att säljaren undvek mina samtal lärde jag mig mer och mer på forumet. Huskatt var ett helt nytt begrepp för mig, likaså semilånghårig som våra älsklingar senare visade sig bli.  

Efter tre veckors jagande av säljaren fick jag äntligen tag på henne men hon förnekade att hon någonsin sagt att Ayla skulle ha en renrasig pappa, och att hon överhuvudtaget var en blandras. Med sorg i hjärtat accepterade jag till slut att jag hade blivit lurad.  

           Ayla och Nova. Foto: Kristina

Jag ville så gärna att mina katter skulle vara speciella, att de skulle ha ras i sig som jag kunde berätta för andra om. Jag trodde att det skulle göra någon skillnad att de hade en viss procent av den och den rasen, att jag skulle kunna hänvisa och säga att just det beteende har hon för att hon är den rasen. Enkelt uttryckt ville jag nog att de skulle vara bättre än andra och nu visade det sig att de var inte finare än vilken vanlig katt som helst…

Jag kan idag skämmas över min okunnighet, att jag inte läste på innan jag köpte dem. Jag skulle aldrig ha köpt vilken röd bil som helst bara för att jag ville ha just en röd, men det var precis vad jag gjorde med mina katter - två gånger dessutom!