|
Adoptera vuxen katt
När du skaffar en vuxen katt får du en "färdig" katt som inte måste uppfostras. Du slipper tandbyten, könsmognad, tonårstid och all överskottsenergi som en kattunge har. En vuxen katt behöver oftast betydligt kortare inskolning för att lära sig vad klösträdet, kattlåda mm är till för. Ofta är de redan kastrerade och därmed harmoniska katter, utan att för den skull ha tappat den lekfullhet som katter behåller livet igenom. Banden man knyter till en vuxen katt blir lika starka som den till en kattunge, ofta är den vuxna katten så tacksam över att få ett hem.
Lille Simon. Foto: Anna Åkerblom.
Simon och Snuffes historia
När jag och min sambo bestämde oss för att adoptera katt, var det just två vuxna katter vi önskade oss. Och vi hade tur. På katthemmet fanns katterna Snuffe, 13 år och Simon, 6 år, som letade efter ett hem precis som vårt. Snuffe och Simon var kompisar som delat hem i 6 år sedan Simon var kattunge. Två underbara katter som vid första anblicken var lika som bär, röda båda två! Snuffe och Simon är typiska katthemskatter som annars hade haft svårt att få en chans hos en familj bara för att de inte är små och söta längre. Men för oss är kattungetiden en så kort tid i en katts liv ändå, redan efter några månader är ju inte katten en kattunge längre. För mig och min sambo var det bara en fördel, för en vuxen katt har mer ro i kroppen till att kela och gosa. Och dessutom får man en katt som redan utvecklat en egen personlighet. Som är lite mindre anonym än en söt unge som först ska formas och växa upp innan man ser hur den blir.
En hussekär Snuffe. Foto Anna Åkerblom.
Vi var så nervösa och fulla av förväntan när vi äntligen fick hem killarna! Och säkert var de lika nervösa och som vi och undrade var de hamnat. Vi upptäckte snabbt att även om killarna såg likadana ut, hade de helt olika personligheter. Båda är underbart keliga. De pussas och buffas i ansiktet och verkligen överöser oss med kärleksbetygelser. Snuffe som är äldst, är nyfiken, social, pratig och vill vara med överallt. Han är superkelig och gosig när han är mätt och nöjd efter maten. Simon, den yngre, är lite blygare för människor och nervös i nya miljöer. Medan Simon är klurig med aktivitetsleksaker, snabb och skuttar lätt som en fjäder, lunkar Snuffe värdigt fram som det lejon han anser sig vara. Simon är också som allra mest kelig när han är hungrig. När Snuffe uppmanande vrålar efter mat som inte serveras snabbt nog, gapar Simon ljudlöst med öppen mun som ibland får ur sig ett litet priip. De två killarna smälte snabbt hjärtat på oss båda två.
Foto: Anna Åkerblom.
Den första tiden använde vi en Feliwayadapter och den gjorde stor skillnad, särskilt för den yngre Simon. Från att Simon varit en nervös och blyg kisse som gömt sig under soffan så fort man rörde sig lite hastigt i rummet, hoppade han helt resolut upp i knät och spann! Efter två månader kände vi att katterna börjat slappna av helt och kände sig mer trygga och vi kunde sluta med Feliway. De har båda anpassat sig utan problem till att vara innekatter och njuter av sin inhängnade balkong och promenader i sele tillsammans med oss.
Koll på fåglarna från husses axel. Foto: Anna Åkerblom.
Idag, sju månader senare, är våra underbara katter helt trygga och vet om att de hör hemma hos oss och alltid kommer att få stanna här. De har fostrat mig och sambon till två lydiga betjänter och de slösar varje dag sin kärlek på oss. Mer kärleksfulla och tacksamma katter än katthemskatter som äntligen fått ett hem får man leta efter! Den äldre Snuffe älskar att ligga på husses axel och spana. Ingen plats är bättre än där, och han älskar att passa på att pussa husse samtidigt! Simon har sin givna plats i famnen på mig varje gång jag sitter vid datorn. Jag och min sambo är verkligen lyckliga över att ha vunnit dessa underbara katters tillit och kärlek!
Anna Åkerblom
UPP
| 