|
|
Vill du bli kattuppfödare?
Om du har tankar på att det skulle vara roligt att föda upp katter, så är det en hel del överväganden som du behöver göra innan du sätter igång. Det första du ska ha klart för dig är varför du vill föda upp. Det låter nog så lätt med avel men tänk efter före:
- Om du tror att det finns pengar att tjäna – glöm det! Kattuppfödning är en dyr hobby, och de flesta kattuppfödare går med underskott. Det kostar pengar att ha katt, och att hålla avelskatter är inte detsamma som att ha en kastrat eller två.
- Om du vill avla för att du tycker att kattungar är söta – glöm det! Det finns många andra sätt att komma i kontakt med kattungar på, t ex kan man anmäla sig som frivillig till ett katthem och få lusten att gosa med kattungar tillfredsställd, samtidigt som man får en inblick i de hemlösa katternas vardag i dagens Sverige. Och även om kattungarna är söta, kan en födsel vara en dramatisk upplevelse, och det är många saker som kan gå galet på vägen.
- Om du vill ha en enda kull för att din honkatt ska ”få uppleva att vara mor” – så glöm det! Honkatten har inget behov av den upplevelsen: Om hon aldrig har provat det, vet hon inte vad hon går miste om. Dräktighet och kattungar är dessutom inte någon lättsam erfarenhet utan en våldsam fysisk påfrestning för honkatten – och står man där med t ex dödfödda eller missbildade kattungar, eller med en honkatt som behöver akut kejsarsnitt, ja då är det inte längre så ”rörande” eller ”gulligt” längre.
- Om du vill ha en kull för att katten är ”äkta”: glöm det! Avel av raskatter är en livstil och passion för många, men alla ”äkta” katter är inte nödvändigtvis lämpliga för avel, långtifrån. Tvärtom är det kännetecknande för seriösa uppfödare att de gör en noggrann selektion så att endast katter med de önskade egenskaperna fortsätter i avel. De övriga kastreras och lever som älskade familjekatter.
- Om du vill avla för att din katt är så fantastisk, och alla dina vänner önskar sig en unge från den: glöm det! Även om en älskad katt självklart är fantastisk, är det inte säkert att den är en god representant för sin ras – och det är inte heller säkert att den kommer att ge de önskade egenskaperna vidare till sina ungar. Och så är det inte säkert att alla vännerna som lovat kommer att vilja ha en kattunge när de väl är födda.
Om du däremot uppriktigt kan säga, att du grundligt kommer att sätta dig in i rasens standard, temperament, hälsa och skötsel, och att du är seriöst intresserad av att delta i avelsarbetet, så kanske du kan överväga att avla. Kanske! Det är nämligen många saker som du ska överväga innan du skaffar dig din första avelskatt:
1. Det är alltid en god idé att börja med en kastrerad utställningskatt. Genom att leva tillsammans med rasen lär man känna den mycket väl, och genom att ställa ut katten skapar man ovärderliga kontakter med andra uppfödare. Det finns många fina online-resurser och böcker, men de kan inte ersätta den personliga kontakten till andra uppfödare. De flesta respektabla uppfödare är dessutom mycket restriktiva när det gäller att sälja avelskatt till personer som helt saknar erfarenhet inom kattvärlden, så lite grovt kan man säga, att om du utan vidare blir erbjuden en avelskatt, så är den knappast värd att avlas på!
2. Sätt dig ordentligt in i rasens hälsa och skötsel. Alla raser har olika styrkor och svagheter, och alla raser har olika skötselbehov som ska tas om hand. Orkar du sköta pälsen, utfodra med särskild kost, undersöka katten vad gäller ärftliga eller smittsamma sjukdomar? Har du mod att kastrera en dyrt inköpt avelskatt om den inte lever upp till dina krav, på typ, temperament och hälsa?
3. Har du råd att föda upp? Inköp av avelskatt är en dyr utgift, och med utställningar, tester för smittsamma sjukdomar och ärftliga sjukdomar, parningsavgift,registrering,medlemsavgifter,vaccinationer,veterinär-besiktningsintyg och oförutsedda veterinärutgifter, kan en enda kull snabbt kosta mycket pengar. Därtill ska du ha utrustning till dina katter – klösträd, matskålar, burskynken, leksaker, skötselprodukter, rastgård, transportbur osv osv osv som kostar tusentals kronor. Och det kommer att innebära slitage på ditt hem som kommer att kräva extra renovering eller ersättning – nya soffor, nya golvmattor, nya gardiner och nya kläder är inte gratis.
4. Har du tid att hålla på med uppfödning? De flesta uppfödare använder fritiden till sin hobby. Du ska därför vara klar över att som uppfödare har du inte mer fritid – den går åt till att göra rent, tömma kattlådor, utfodra katter, borsta katter, diska matskålar, bada katter, åka på utställning, läsa kattböcker, åka till veterinär, åka på kurser och seminarier osv osv osv. Om du inte är beredd att lämna återbud till en konfirmation, avboka en utlandsresa, eller avstå från biobesöket med vännerna, alltsammans på grund av ”något med katterna”, ska du nog överväga uppfödarplanerna en extra gång.
5. Försök att komma i kontakt med några erfarna uppfödare – och med erfarna menar jag inte personer med ett år eller två år bakom sig som uppfödare. Många misstag kan undgås, om man kan lära av andras erfarenheter, och många uppfödare som startar utan hjälp från erfarna personer, lägger ner igen inom kort tid: En amerikansk undersökning visar, att de flesta katterierstänger igen inom de första fem åren – har man däremot klarat sig längre än fem år, är det stor sannolikhet att man”blir kvar” i branschen i 10-15-20 år. Få en (eller gärna fler) mentorer som kan hjälpa dig med alla frågor som kan dyka upp – för det är många, och svaren föder ofta fler frågor.
6. Välj avelskatt med omsorg. De kontakter du får genom att ställa ut din kastrat, kan du använda till att ta reda på vilken typ av katt som tilltalar dig allra mest. Lär dig att se skillnaden på olika typer, ta hjälp hos dina mentorer och andra erfarna utställare. Att kunna läsa en standard och ”se” en katt är inte en medfödd färdighet, utan något man ska lära sig, precis som man lär sig att simma eller lära sig cykla. Och man lär sig det inte ensam genom att se på sina egna katter därhemma, eller genom att få den bedömd ett par gånger. Man ska lyssna, peka, se på bilder, fråga och använda sina mentorer aktivt. Utöver att lära sig att se typer, ska du lära dig att läsa och förstå innehållet i en stamtavla, och du ska ”lära känna linjen”, dvs du ska bli bekant med så många som möjligt av din kommande katts familj och dess typ, temperament och sundhet. Det finns ingen linje utan olika små problem, men genom att lära känna problemen på förhand, kan du ta ställning till om de är acceptabla, och du kan väga risker mot fördelar.
7. Ställ krav på ditt avelsmaterial. Dina avelskatter är med och lägger grunden för morgondagens raskatt, och vi är skyldig varje ras att bevara dess karakteristika och dess sundhet och temperament för kommande generationer. Därför ska man inte gå med på kompromisser och föda upp efter för handen rådande principer, utan hålla fast vid sina beslut, även om det kan vara svårt.
8. En åt gången. Låt bli att skaffa en massa katter på en gång, även om de är oemotståndliga. Köp istället en åt gången och arbeta med det du har. Det är inte bra att etablera en stor kattflock på kort tid, och ju fler katter man har, ju mer utsatta blir de i samband med sjukdomsutbrott. Att hålla (fertila) katter i flock är något helt annat än att hålla 2-3 (kastrerade) katter, och inte alla katter fungerar lika bra i flock.
9. Tänk långsiktigt. Kattuppfödning handlar om att nå avelsmässiga mål och att förbättra sitt material, det handlar inte om att ta en kull eller två. Man ska alltså ha planer, och de räcker mycket längre än enbart till nästa kull.
10. Avsättning. Särskilt för de som håller på med moderaserna, kan det vara svårt att hitta köpare till sina kattungar. Det finns för övrigt flera hundra registrerade Maine Coon uppfödare enbart i Danmark, och därtill är det ett enormt (och stadigt stigande) antal människor som producerar de så kallade ”äkta Maine Coon utan stamtavla” så du kan inte räkna med att dina kattungar går åt som varmt smör i solsken. Och du måste ha en plan B, ifall det är en eller flera kattungar som du inte kan hitta hem till.
Om du funderar på att ägna dig åt kattuppfödning, så ska du gå in i arbetet med öppna ögon. Du ska veta att det inte är inte är enbart idyll. Och riktig uppfödning är både dyrt och tidskrävande. När det väl är sagt, så kan kattuppfödning bli en livslång passion och en fantastisk hobby. Man kan åka på utlandsresor i samband med kattutställningar och vid köp eller försäljning av katt utomlands, och man kan knyta varaktiga vänskapsband både inom och utom landet, och få spännande och rörande upplevelser i det dagliga livet med katterna. Men man ska prioritera ordentligt från starten, och ha realistiska förutsättningar och några klara mål. Självklart kan man inte sätta sig in i allting redan från början, men man ska vara inställd på att det är mycket man ska lära sig, och att man alltid kan bli klokare. Det kommer alltid att uppstå nya utmaningar, nya mål, nya konkurrenter och ny kunskap, så det är en utmaning i sig att hålla sig ajour med utvecklingen.
Pil Refstrup
Översättning till svenska av Gisele och Lars Eklund.
Artikeln finns i original på:
http://www.bearcloud.dk/artikler/vil-du-avle/
UPP
|
