Berättelsen om mammakatt som plötsligt en dag inte kom hem till sina kattungar…
Matte skaffade en fin katthona från ortens katthem och kände att hon gjorde en god gärning. Katten blev en i familjen. Men eftersom hon ansåg att man inte kan ”låsa in” en katt mot dennes vilja, släpptes katthonan ut på egen tass.
Det dröjde ju inte så länge förrän hon blev dräktig. För anledningen till att hon ville gå ut var ju att hon började bli könsmogen och ville ut och hitta partners. Det var könsdriften som styrde henne. Ingen ”önskan om att se världen” eller nån känsla av att vara ”inlåst”.
Katter är djur. De är dessutom domesticerade, importerade sällskapsdjur. De har inget i vår natur att göra, ute, okastrerade, på egen hand.
Matte upptäckte dräktigheten först när veterinären inför kastreringen sa att hon var dräktig. Han förklarade att det gick utmärkt att ta bort fostren i samband med kastreringen på den unga katthonan. Men matte sa nej, och gick hem och lät honan fortsätta gå ute. Och så kom kattungarna en vacker dag. Förhoppningsvis var matte hemma hos sin familjemedlem då, och förhoppningsvis födde katthonan sina ungar inomhus.
Men matte fortsatte ju att släppa ut sin katthona. Som nu inte bara var okastrerad, hon hade dessutom sårbara unga ungar hemma.
Så en dag kom katthonan inte hem alls.
Då fick matte panik. I tre dagar satt hon och väntade på att katthonan skulle komma hem.
Under tiden ringde matte katthemmet och frågade hur man får små kattungar att överleva utan mamma.
Så gick de i alla fall ut och letade och fann katthonan fast ute. Och fick hem henne till ungarna. Mammakatt slapp mjölkstockning och ungarna slapp svälta ihjäl.
Katthemmet som stöttat kunde andas ut, de slapp ytterligare ett gäng kattungar att rädda.
Nu tänkte matte försöka hålla katthonan inomhus i alla fall. Tills kattungarna blivit bortskänkta till ordentliga hem som har samma värderingar om katter som matte har.
Hur historien slutar får vi inte veta. Men vi kan ju gissa? Om ett år har varje kattunge i katthonans kull fått varsin kull ungar själva, och hanarna i kullen har haft möjlighet att para och ge upphov till oräkneliga kullar kattungar med andra honor som också går ute och njuter av ”friheten” okastrerade. Katthonan då? Ja ska vi gissa att kanske hann matte kastrera denna gång innan kattmamman åter blev dräktig. Om hon nu inte var det redan efter sin utevistelse på 3 dagar…
Det är så här det går till när Sverige får fler och fler hemlösa huskatter. Det är inte något mystiskt och magiskt som händer i våra skogar. Det är inte så att vi har en egen inhemsk art av huskatter som förökar sig.(Ja de hemlösa förökar sig ju förstås med varandra). Nej, det är alldeles vanliga kattägare som tror sig ha kunskap om sina katter, som har så många felaktiga föreställningar om katter, som är orsaken till det stora antalet hemlösa katter. Som ständigt blir fler…och fler….
När ska vi säga att ”nu räcker det”?
När ska varje kattägare ta sitt ansvar och kastrera och id-märka sina katter INNAN de blir utekatter. Om de ens ska bli lösa utekatter?
Gisele
www.kattstatus.se UPP
